newsline

Förslag på ändrade faktorer på avelsbedömningar

Publicerat den 09-10-2019

Förslaget handlar om att se över hur de olika egenskaperna väger in i totalpoängen. Förslaget är framtaget i samband med förslag på ändrad domarhandledning samt uppdatering av avelsmålet för islandshästar.

Syftet med förslaget är följande:

  • Öka vikten på ridegenskaperna eftersom hästens gångarter och ridbarhet har störst betydelse för hästarnas användningsmöjligheter.
  • Öka vikten på grundgångarterna för att lyfta fram de mångsidiga hästarna (oavsett om de har fyra eller fem gångarter).
  • Definiera sakta galopp som en särskild egenskap. I dag väger sakta galopp in i totalpoängen genom den samlade poängen för galopp. Genom att särskilja dessa två egenskaper skulle sakta galopp ha en direkt inverkan på totalpoängen. Det handlar i grund och botten om två olika egenskaper, en tretaktig sakta galopp och en fyrtaktig ökad galopp. Dessutom så använder vi sällan ökad galopp i dagens ridning medans sakta galoppen används som särskild egenskap både på ridturer samt vid träning och tävling.
  • Öka vikten på egenskapen rygg och kors. Ökad kunskap och forskningsresultat bekräftar vikten av denna egenskap för hästens ridegenskaper.
  • Publicera en extra totalpoäng på alla hästar; en så kallad fyrgångspoäng där vikten av pass är fördelad proportionellt på övriga ridegenskaper. Alla hästar kommer alltså att få två totalpoäng, oavsett om de visar pass eller inte.

Förslaget om nya faktorer (%) på egenskaperna in i totalpoängen presenteras i tabellen nedan tillsammans med faktorerna som de har varit sedan 2010.

Egenskap ÄrBlir Egenskap Är Blir
Huvud 3 2 Tölt 15 16
Hals, manke… 10 8 Trav 7,5 9
Rygg och kors 3 5,5 Pass 10 10
Proportioner 7,5 7 Sakta gal. 4
Benkvalitet 6 4 Galopp 4,5 3
Benställning 3 2 Spirit 9 7
Hovar 6 5 Helhetsintryck 10 10
Man och svans 1,5 1,5 Skritt 4 6
Totalt 40 35 Totalt: 60 65

Fyrgångspoäng:

Förslaget om fyrgångspoängen baseras på idén om förbättrad jämförelse av hästar, oavsett om de har fyra eller fem gångarter. I dag utgår man ifrån att alla hästar är femgångshästar när totalpoängen räknas. Vi får sedan inte heller glömma att en femgångshäst med jämna och bra gångarter också kan göra sig bra som fyrgångshäst, medans det är högst osannolikt att fyrgångshästar gör sig bra som femgångare. Två separata poäng på alla hästar underlättar med andra ord denna jämförelse. Detta kommer förhoppningsvis ha en positiv effekt på deltagande på bedömning eftersom fyrgångshästarna, som i många fall är mycket eftertraktade av marknaden, får en mera rättvis totalpoäng. Utöver detta så öppnas det upp en möjlighet att beräkna BLUP för fyrgångspoängen och därmed en möjlighet att lyfta fram avelshästar som lämnar avkommor som är bra fyrgångshästar, och är därmed värdefulla hästar för avelsarbetet.

Idén om fyrgångspoäng reflekteras också i själva avelsmålet. Målet är alltså inte att enbart femgångshästar. Fyrgångshästar är mycket eftertraktade och en utmärkt fyrgångshäst med lättridna och jämna gångarter är en del av avelsmålet. Den relativt nya kunskapen om den så kallade pass genen bekräftar att vissa fyrgångshästar ger både kvalitets fyrgångs- och femgångshästar. Givetvis, eftersom vi har med gångartshäst att göra, så är tölten den viktigaste egenskapen oavsett antalet andra gångarter.

Det är även bra att ha i åtanke att exteriöra egenskaper och ridegenskaper är positivt korrilerade och i vissa fall är korrelationen hög. Genom att ändra faktorerna på de olika egenskaperna med några procent hit eller dit så har detta relativt låg effekt på avelsframstegen. Något procent upp eller ner handlar även i slutändan endast om någon hundradel upp eller ner så att effekten på totalpoängen är inte heller väsentlig, men istället reflekterar det mera vilken typ av häst som ska lyftas eftersom detta kommer att ha en viss inverkan vid rangordning av avelshästar.

Ytterligare förklaringar:

Det huvudsakliga målet bakom förslaget är att öka vikten på hästens gångarter och mångsidighet (alla gångarter ska vara så bra som möjligt, oavsett om de är fyra eller fem). Målet var även att öka vikten av rygg och kors in i totalpoängen. För att öka vikten på mångsidighet så höjs faktorerna på grundgångarterna, medans egenskaperna tölt, pass och helhetsintryck har fortfarande störst vikt in i totalpoängen.  För att göra detta är det enklast att öka vikten på ridegenskaperna och i detta förslag ökar vikten där till 65% medans exteriören sjunker till 35% (istället för 40% som det är i dag). Hästens gångarter är givetvis de viktigaste egenskaperna för att avgöra om kvaliteten på en ridhäst. Grundgångarterna trav, skritt och galopp väger i dag totalt 16% av totalpoängen men enligt förslaget ökar vikten till 22%. Angående exteriören så har vi uppnått stora avelsframsteg de senaste årtionden både när det gäller funktionalitet och estetiska aspekter. I den nya domarhandledningen ökar vikten på att hästen ska använda sin kropp på ett funktionellt och hållbart sätt. Där har exteriören även en stor betydelse så att exteriörens vikt in i totalpoängen är betydligt högre än 35%.

Exteriör

För några år sedan genomfördes en utförlig forskning om relationen mellan exteriör och ridegenskaper. Resultatet visade tydligt att en exteriör i uppförsbacke samt stark rygglinje är stora fördelar för ridhästen. Detta visade sig tydligt för alla egenskaper i ridningen och reflekteras tydligt i den nya domarhandledningen. Av denna anledning är det också viktigt att öka vikten av rygg och kors in i totalpoängen. Vikten på denna egenskap sänktes år 2000 och har sedan dess haft en relativt låg faktor. Anledningen till att man sänkte vikten på just rygg och kors när man sänkte vikten på exteriören ner till 40% (från 50%) var att man redan då var framförallt osäkerhet i hur egenskapen skulle värderas och då framförallt vilken typ av rygg var den mest optimala. Med dagens kunskap är vi betydligt säkrare på vad som är en fördel och vad som är en nackdel i denna egenskap för ridhästen. Även om vi har haft stora framsteg med rasens exteriör så finns det fortfarande behov för att förbättra hästens överlinje och därmed ryggens bärighet.

I förslaget sjunker vikten en aning på egenskaperna hals, manke och bog samt proportioner. Störst vikt i exteriören är dock fortfarande på dessa för ridhästen avgörande egenskaper; hals, manke och bog, rygg och kors samt proportioner och väger de tillsammans 20,5% av totalpoängen (samma vikt totalt som innan men med jämnare fördelning). Vikten på dessa tre egenskaper blir dock i slutändan högre in i exteriörpoängen. I förslaget sjunker vikten en aning på huvud, benkvalitet, benställning och hovar men vikten på man och svans är oförändrad. Av dessa egenskaper är det hovarna som har högst faktor. Hovarnas kvalitet har stor betydelse för ridhästen och de har även av dessa egenskaper starkast korrelation med gångarter på avelsbedömning men även med prestation på tävlingsbanan. Det i sig är en bra indikation på att hovarna har betydelse för hästens hållbarhet eftersom medelåldern på tävlingshästar är betydligt högre än på hästar som visas på avelsbedömning.

Angående benkvalitet och benställning så behöver vi framöver utföra forskning på hur väl dessa egenskaper, så som de döms i dagsläget, korrelerar med hälsa och hållbarhet. Förhoppningsvis går det i framtiden även att samla in data från veterinärer för att använda i praktiskt avelsarbete för att bevara och även till och med förbättra islandshästens hållbarhet på sikt. Sänkning på vikten av benkvalitet och benställning säger med andra ord inte att dessa egenskaper inte är viktiga. De är fortsatt inkluderade i avelsmålet och vi fortsätter att ge uppfödare så bra information som möjligt om hur dessa egenskaper är i individerna.

Slutligen så sjunker vikten på huvud med 1%. Huvudet har givetvis framförallt en estetisk betydelse och även om vi vill ha hästar med utstrålning så bör huvudet kanske inte väga tungt in i totalpoängen, men fortfarande vara inkluderat och då framförallt i informationssyfte. Man och svans däremot har stor betydelse för marknadsföring av både rasen men också av enstaka individer. Denna egenskap, precis som huvudet, har till stor del med betraktarens smak att göra och av den anledningen så ska den inte väga så tungt in i totalpoängen men fortsatt vara inkluderad i informationssyfte.

Ridegenskaper

Målet är att öka vikten på mångsidigheten genom att höja faktorn på grundgångarterna skritt, trav och galopp. Hästar med jämna och bra gångarter är de mest värdefulla individerna och avelsmålet är givetvis en häst vars alla gångarter håller hög kvalitet, oavsett om de är fyra eller fem. Ändringarna är också i linje med modern användning av hästarna där sakta galopp används betydligt mera än ökad galopp i dagens ridning, träning och tävling. Det blir ökad vikt på sakta tempo i gångarterna tölt, trav och galopp. Den sakta galoppen får egen faktor in i totalpoängen istället för att väga in som en del av egenskapen galopp. Sakta galopp och ökad galopp kan anses vara två skilda egenskaper då den ena är tretaktig och den andra är fyrtaktig. Då sakta galopp har större betydelse än ökad galopp i dagens användning av islandshästar så är det också logiskt att sakta galopp ska väga mera än den ökade galoppen. Den ökade galoppen har givetvis också betydelse då även den används vid träning, på ridturer och i gæðingakeppni. Den ger dessutom ytterligare praktisk information om t.ex. hästens naturliga förmåga att använda kroppen och viljan att anstränga sig för ryttaren. När det gäller tölten är det däremot troligtvis bättre metod att öka vikten av den sakta tölten genom domarhandledningen där sakta tölt får en ökad vikt in i den totala tölt poängen. Avelsmålet för tölt är att hästarna ska vara bra i alla tempon. Att väga ihop alla tempon i tölten till en poäng är därför en bättre metod än att definiera sakta tölt och andra tempon i tölt som två olika egenskaper. Att ge däremot en enda poäng för hästens tölt är dock betydligt mera begränsad information till uppfödarna, varpå den sakta tölten bedöms med poäng även om den inte väger direkt in i totalpoängen.

I förslaget ökar vikten på skritt från 4% till 6%. Skritten är en viktig gångart som används mycket både på ridturer, vid allmän träning och vid tävling. Hästen lär sig alla övningar först i skritt och det kan på många sätt anses vara grunden för övriga gångarter. Skritt har även en stor betydelse vid försäljning av hästar. Oavsett vilken roll hästen ska ha är det viktigt att den kan slappna av och skritta. I tävling kan skritten även vara avgörande för både fyrgångs- och femgångshästen.

Vikten på spirit (vilja och lynne) sjunker enligt förslaget med 2% för att göra det möjligt att höja faktorn på grundgångarterna. Hästens framåtbjudning och samarbetsvilja är givetvis en av de viktigaste egenskaperna i ridhästar. Däremot är detta en egenskap som är svår att bedöma, dvs domarna ser bara det som händer på banan vilket behöver inte vara beskrivande för hästens anlag. Därav är arvbarheten också relativt låg på denna egenskap. Skritt ger däremot bra indikation på om hästen kan slappna och likaså ger galopp, och de övriga gångarterna för den delen, information om hästen är villig att anstränga. Hästens spirit väger med andra ord relativt mycket i totalpoängen.

Tölten är islandshästens viktigaste egenskap och måste givetvis väga tyngst av alla egenskaper. Eftersom vikten på grundgångarterna ökar så har man också ökat vikten på tölten med 1% (från 15% till 16%). Enligt förslaget är vikt på helhetsintryck däremot oförändrad på 10% eftersom denna egenskap har hög genetisk korrelation med gångarterna så att den väger också in i totalpoängen därigenom. Helhetsintryck har även hög genetisk korrelation med tävlingsprestation så att det är en viktig och värdefull egenskap och bör därför ha relativt hög vikt.  

Vill du dela detta med dina vänner?